Johan Thorbiörnson
Johan är föreståndare för ”Resurscentrum för nätundervisning” på KTH. Han har lång erfarenhet av e-lärande, speciellt på matematikområdet. Johan är bl. a pappa till de mycket framgångsrika högskoleförberedande kurserna i matematik som med relativt små resurser ger stora grupper av studenter en bra mattegrund för högskolestudier. Kurserna har ett nätbaserat upplägg med ”nivåindelad kontinuerlig examination”, uppgifter som löses enskilt i egen takt följt av gruppuppgifter där grupperna formas dynamiskt.
Marknaden för E-lärande i utvecklingsländerna är enorm menar Johan. Tyvärr är vi i en del avseenden vingklippta av det svenska systemet då vi inte får ta betalt av enskilda studenter. Han berättar om ett exempel då man på bara några dagar fick flera tusen anmälningar till en kurs från Sri Lanka. Det blir absurt om man skall låta svenska skattebetalare betala för alla dessa deltagare. Men man håller på att förbereda sig för en eventuell förändring av reglerna.
Sverige har enligt Johan en unik möjlighet bli ledande nation på området. Den svenska hållningen i internationella konflikter och stöd till utvecklingsländer har givit Sverige ett gott rykte i många länder. Nobelpriset, anseende för hög kvalitet och låg korruption är annat man förknippar med Sverige. Alla svenska universitet kan vara med i en satsning på e-lärande i utvecklingsländerna säger Johan, man kan samarbeta på många olika sätt, nämner MATH.SE, ett samarbete främst på matematikområdet. Det är mycket logistik i hantering av nätstudenter, man kan t ex samarbeta på detta område. Ämnesvisa samarbeten mellan olika lärosäten kan vara ett sätt att skapa en stark bas på lärarsidan, varje högskola kunde ha sitt specialområde där man har särskilt hög kompetens. Resultatet blir mycket bättre om det är många ögon ser materialet och sättet man examinerar och kommer med synpunkter menar Johan. Inom MATH.SE han man också tagit fram en mycket intressant modell för hur intäkter och arbete skall fördelas.
För att nå ut i värden lierar man sig gärna med andra universitet. Johan nämner som exempel universitet i arabvärlden som får ”adoptera” KTH-kurser och betalar till KTH för programvara, litteratur, support etc. Men också direktmarknadsföring kan vara effektiv. Universitet t ex i USA och Australien marknadsför sig med attraktivt material i många länder. Även svenska universitet skulle kunna producera sådant material, gärna i samarbete. Att annonsera i dagstidningar är ofta inte speciellt dyrt i utvecklingsländer. Att skapa ”hubbar” med lokalkontor i lämpliga länder i utvalda regioner kan vara en bra ide, från dessa hubbar kan man sedan marknadsföra och upprätthålla kontakten med kringliggande länder. Så länge nuvarande system med att utomeuropeiska studenter får studera gratis på svenska universitet består kan man utnyttja detta för att komma in på olika marknader och lära sig dessa.
Att bedriva undervisning i andra kulturer ställer givetvis krav. Varje kultur har sina egenheter även om mycket är gemensamt. Snabb feedback på frågor och insända uppgifter är viktigt i alla kulturer. Att vara serviceminded och medveten om hur man bemöter studenter, att lära sig att hantera problem, missförstånd, klagomål etc. är också viktigt i nätundervisning i alla kulturer. I många länder har dock studenterna stor respekt för lärarna och klagar kanske inte om något fungerar dåligt. Om studenterna är väldigt tysta måste man ta reda på varför. Ett sätt att arbeta med detta kan vara att ha ett lokalt callcenter. Detta behöver inte vara så dyrt då man bemannar med lokal personal, kanske duktiga studenter. Ett sätt kan vara att stödja communities där studenter stöttar och lär av varandra.
En annan aspekt på att arbeta i andra länder är variationen i kunskaper, t ex om hur man använder Internet eller kunskaper i det engelska språket (om det är det som används), variationerna kan vara mycket större än vad man förväntat sig.
På min fråga om kurser och kursmaterial måste anpassas för olika kulturer svarar Johan att de ofta måste paketeras om. Man måste givetvis kolla att man följer lagar och regler, materialet måste också vara ”rumsrent” enligt de normer som gäller i det aktuella området. Johan använder begreppet ”tweaking”, att man vrider om materialet lite så att det passar. Kanske behöver det inte vara så kostsamma förändringar utan mest bestå av utseendeförändringar och lokala kopplingar.
Vi avslutade diskussionerna med frågan om vår svenska ”progressiva pedagogik” med diskussionsgrupper på nätet, projektarbeten, inlämningsuppgifter där man granskar varandras uppgifter etc. fungerar i andra kulturer. Johan menar att om man kan vi påvisa att detta verkligen fungerar bättre än andra metoder så har vi en konkurrensfördel, men får ta det stegvis, erbjuda alternativa vägar för olika lärstilar, lägga till vissa supportfunktioner, utnyttja ”tweaking” för lokal anpassning!
Projektet/undertecknad tackade Johan för att han ställde upp och delade med sig av sina kunskaper och erfarenheter!
